Henrik Sjöholm

Så snart det visat sig att Alliansen kan sitta kvar (DN) vid makten började också spekulationerna om hur regeringens sammansättning kan komma att förändras. Genom valresultatet ökar moderaternas styrka inom regeringen markant och det förefaller självklart att det också kommer att återspeglas i hur regeringen ser ut. Även om de mindre partierna i regeringen gärna vill framhålla vikten av att det största partiet intar en generös attityd, så har moderaterna själva klargjort att de gärna ser valmatematiken som utgångspunkt för de kommande diskussionerna (Exp).

För de mindre partierna innebär det ett elakt grinande spöke om förlorade ministerposter och departementschefer. Eftersom ministrarna tillhör partiernas viktigaste ansikten och opinionsbildare är det naturligtvis mycket som står på spel. Vad skulle det då innebära att göra en matematisk fördelning av platserna i regeringen?

Den naturliga utgångspunkten för att fördela poster i regeringen är att använda den metod som används för proportionella val till t.ex. utskott i riksdagen samt till kommunala nämnder, nämligen heltalsmetoden. Skulle man tillämpa denna strikt är det förfärande läsning för de tre mindre partierna (i tabellen räknas Statsrådsberedningen som ett departement) :

I praktiken lär resultatet av förhandlingarna knappast utmynna i en sådan fördelning. Snarare är det ett slags utgångspunkt för fortsatta förhandlingar. Att förhandlingarna spelar roll är uppenbart om man ser till fördelningen av poster och departement efter valet 2006:

Som framgår innebar uppgörelsen alltså att Moderaterna avstod från en ministerpost och ett departement jämfört med en matematiskt jämn fördelning. Sett i sammanhanget är det inga stora eftergifter, utan Moderaterna framstår tydligt som 2006 års vinnare också i förhandlingarna. Vi ser också att lösningen för att tillgodose såväl Centerpartiet som Folkpartiet blev att ett parti fick ett ytterligare departement och ett annat en extra ministerpost. Det förefaller alltså svårt för ett parti att förhandla till sig såväl en extra ministerpost som ett departement.

En särskild aspekt i den kommande fördelningen är dock att alla tre samarbetspartierna försvagats och att det kanske finns ett behov från Moderaternas sida att även se till Kristdemokraternas intresse (de fick, som framgår, inte några vinster i form av ministrar och departement, men fick i stället ordförandeposten i Riksdagens finansutskott). Från KD:s håll har det redan höjts tydliga röster om att tre ministerposter är ett slags minimum.

En tänkbar slutpunkt, utifrån samma resonemang som verkar ha förts 2006, skulle alltså vara att Centerpartiet åter får ett extra departement (det skulle förefalla som ett hårt slag att förlora två departement), men får nöja sig med tre ministerposter; att Fp får en extra ministerpost, precis som idag och att Kd får behålla sina tre ministrar. Det skulle innebära följande fördelning av posterna i den kommande alliansregeringen:

I förhållande till valresultatet skulle KD definitivt ses som vinnare utifrån ett sådant resultat. Det skulle säkerligen innebära att man tvingas lämna ifrån sig ordförandeskapet i Finansutskottet, men man skulle hålla ställningarna i regeringen. Mot detta talar Moderaternas tydligt uttryckta vilja att låta valresultatet få genomslag i regeringsarbetet och att det dessutom verkar råda viss oenighet kring posten som Kommun- och finansmarknadsminister i Finansdepartementet (Exp).

För Centerpartiets del talar att en strikt proportionell (beräknat på procenttalen) fördelning av departement skulle ge partiet två departement redan i första fördelningen, vilket förmodligen kommer att föras fram som ett argument för att partiet ska få behålla detta. Mot ett sådant resonemang talar att Kd, med samma valresultat 2006 som Centerpartiet 2010, fick just ett departement och tre ministerposter. Samtidigt förefaller det vara knepigt, givet avståndet mellan partierna, att gå Kristdemokraterna till mötes ifråga om tre ministerposter, utan att samtidigt ge Centerpartiet ytterligare något.

Även om de sena förtidsrösterna skulle ge Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna vardera ett mandat och därmed ge Alliansen majoritet (SvD, SvD), så påverkas inte den matematiska fördelningen mellan partierna. Detsamma gäller för övrigt om något av partierna ensamt skulle ta ytterligare något mandat.

Det är med andra ord upplagt för intressanta diskussioner partierna emellan. Stalltipset är dock en fördelning av posterna som innebär att alla de tre mindre partierna får något, men att det samtidigt blir med minsta möjliga totala eftergift för Moderaterna.

För den som är intresserad har jag tagit fram ett exceldokument för att fördela mandat enligt heltalsmetoden. Det är givetvis fritt fram att ladda ner och använda. Uppdaterat! För den med gamla excelversionen finns här en version som ska fungera. Tyvärr lär den lida av vissa skönhetsfel rörande markering av mandat, men bör åtminstone fungera att räkna med.

Intressant? Läs även andra bloggar om politik, regeringen, alliansen, val, demokrati

Dela/Bokmärk