För att ha en möjlighet i valet måste Socialdemokraterna göra nya inbrytningar bland medelklassväljarna. Förra valet tappades i stor utsträckning därför att man förlorade plånboksfrågorna, som inkomstskatterna och, kanske än mer, fastighetsskatten till Alliansen. Det är därför en klok strategi att tona ner ambitionen att höja skatterna för många väljare, som Sahlin gör i dagens DN:
– Det handlar om en dryg hundralapp för de allra flesta för att kunna göra a-kassan möjlig att vara med i för alla, vilket hela Sverige faktiskt blir rikare och starkare av.
Problemet för (s) är naturligtvis att man under mycket lång tid trumpetat ut ett annat budskap och att Sahlin dessutom inte verkar ha kommandot på oppositionssidan. De rödgröna är överens om att minska skillnaden i beskattning av löntagare och pensionärer, men Lars Ohly sticker ut genom att tycka att utjämningen också bör ske genom att höja skatterna för vanliga löntagare:
Enligt honom innebär ”i huvudsak” att en del ska åstadkommas genom skattehöjningar.
”I huvudsak” innebär ju det och det är vi överens om. En del, och hur stor den delen är, det får vi återkomma till, sa Lars Ohly (SvD)
Även om Ohly får mothugg från Sahlin och Wetterstrand, så har budskapet svårt att fästa, dels naturligtvis därför att det finns en gnagande osäkerhet om vad de rödgröna egentligen vill och dels därför att Socialdemokraterna själva under lång tid trummat ut ett budskap om skattehöjningar. Ett exempel på detta var presentationen av budgetmotionen i fjor, då DN kanske hårddrog innehållet i artikeln med rubriken ”Vi vill höja skatterna för att säkra jobb och välfärd”. Å andra sidan var det varken första eller sista gången som Socialdemokraterna ville göra ett nummer av skattehöjningar (visserligen för de rikaste, enligt egen uppgift, men för att få fram den måste man lästa det finstilta).
Socialdemokraternas faktiska position ifråga om skatter är svår att beskriva annat än som triangulering, där man vill förmedla budskapet att nästan alla får oförändrad skatt, några (pensionärerna) får sänkt skatt och nästan ingen (miljonärerna) får betala. Därför är den faktiska skillnaden i just denna fråga mellan blocken förhållandevis liten.
Det märkliga i sammanhanget är att triangulering brukar vara en metod att överbrygga avstånden mellan de politiska alternativen och att neutralisera en av motståndarens styrkor. Det är svårt att få socialdemokratisk praktik i detta fall – att triangulera – att gå ihop med dess praktik – att polarisera och förstärka skillnaderna. Således är det svårt att förundras över de svårigheter som partiet också har att kommunicera i valrörelsen.
Intressant? Läs även andra bloggar om sahlin, socialdemokraterna, politik, strategi, triangulering, skatter
