Posted on 28 december 2009, 21:30, by Henrik, under
blogg.
Idag har jag en (lång) artikel på
Newsmill om det förändrade partilandskapet.
Artikeln utgår från Miljöpartiets framgångar och handlar i korthet om att partierna lurar sig själva när de försöker placera in Mp längs höger-vänsterskalan, istället för att identifiera en frihetlig-auktoritär dimension i politiken. De flesta väljare tillhör en auktoritär tradition, också i Sverige (folkhemmet är en solitt patriarkal institution), men yngre väljare tenderar såväl att vara mer frihetliga som mindre intresserade av vänster-högerfrågor, som i Sverige dessutom är ganska små.
För Alliansen är dessutom läget allvarligt eftersom inget alliansparti idag går att beskriva som särskilt frihetligt, även om Centerpartiet kittlade sådana strömningar före 2006 års val. I valet 2010 kanske man kan bortse från de frihetligt orienterade väljarna, men vad händer då 2014?
Posted on 02 december 2009, 23:33, by Henrik, under
blogg.
Johan Wennerström skriver i SvD om Djurrättsalliansens uppmärksammade kampanj om hur svenska grisar sköts. Kampanjen har bl.a. av Resumé beskrivits som "årets pr-kupp".
Enligt Wennerström är kampanjen ett mästerligt PR-hantverk. Organisationen har tajmat utspelet med ett årsmöte för grisuppfödare. De har erbjudit ett medie ensamrätt på avslöjandet och de presenterar sitt fall väl visuellt.
På ett ytligt plan är det lätt att hålla med. Samtidigt är frågan om "pr-kuppen bidrar till det önskade resultatet på sikt, vilket borde vara den egentliga måttstocken. Att man får stor momentan uppmärksamhet är naturligtvis bra för att stärka det egna egot, men är inte nödvändigtvis samma sak som framgång i sak.
Det finns några besvärande punkter för Djurrättsalliansen, som förmodligen varit bidragande orsaker till att frågan ganska snabbt klingat av och att följdmedia på avslöjandet varit begränsat:
- Det finns ett trovärdighetsproblem för en organisation som värnar djurens välbefinnande men likväl avstår från att omgående anmäla vad man tycker är uppenbara fall av vanvård. För den utomstående betraktaren blir bilden lätt att opinionsbildningen är viktigare än djurens välmående.
- För de flesta betraktare framstår det som tydligt att Djurrättsalliansen har också en annan agenda: Man vill att människor ska avstå från att äta kött. Även om utspelet handlar om djurhållning kan man inte avhålla sig från att marknadsföra ett annat eget evenemang, Vegomässan med jultema, på kampanjsidan. Det leder till oklarhet om vad som är den egentliga drivkraften.
- De granskningar som gjorts som ett omgående resultat av avslöjandena har alla gett vid handen att djurhållningen uppfyllt lagens krav. Även om Djurrättsalliansen avfärdar granskningen som ett samförstånd mellan veterinärer och branschen är det knappast sannolikt att deras tolkning vinner brett gehör. Konspirationsteorier har ganska svårt att slå hos allmänheten.
Ett exempel på dessa svårigheter är att den tillhörande Facebooksidan i skrivande stund har knappt 1500 anhängare. Mot bakgrund av den indignation och den uppmärksamhet som reportaget skapade är det inte en särskilt imponerande siffra.
En något oväntad aspekt på Djurrättsalliansens kampanj är att de inte verkar inse att de faktiskt befinner sig i ett retoriskt överläge gentemot svinproducenterna. Samtidigt som mycket av livsluften för dem och många andra gräsrotsorganisationer är ett slags underifrånrevolt, så gäller inte det knappast djurskydd. Stödet för ett starkt djurskydd (och avståndet till faktiskt djurhållning) är mycket stort i Sverige, vilket bl.a. Eurobarometern konstaterade 2007. Att göra avslöjanden om missförhållanden (verkliga eller upplevda) är således inte "underifrån" i någon större utsträckning. Det innebär också att kraven på den egna organisationen och respekten för dem man granskar ökar. Styrkan i Djurrättsalliansens angrepp kan alltså mycket väl ha bidragit till att många tyckt att rapporteringen blivit väl hård och ensidig.
Nu lär den stundande julen visa i vilken mån kampanjen gjort ett mer långsiktigt avtryck i människors medvetande. Jag tvivlar på att så är fallet.
Vad är då lärdomen för andras opinionsbildning? Till att börja med är hantverket, som Wennerström resonerar kring, mästerligt. Men ett mästerligt hantverk måste förenas med en tydlig och transparent agenda, med höga krav på det egna uppträdandet och med ett värdigt uppträdande överlag. Då kan man också vinna opinionen på sikt, inte bara debatten under en dag.
